Det kom mer eller mindre som en överraskning

Jag har länge velat ha barn men inte känt att  det vart lämpligt och så måste man hitta någon som vill ha barn med en och ha ett bra jobb, massa tid för att inte tala om alla pengar... Så mycket, som jag tänkt att man måste ha mer av  hellre än att känna sig redo.

Jag tror, har nog aldrig egentligen trott att man någonsin är helt redo för att axla rollen som förälder vissa blir det aldrig vare sig de redan har satt barn till världen eller inte. Men jag har alltid sett mitt framtida jag som Mamma och har hela livet "tränat" med yngre syskon, andras småbarn för att inte tala om hur jag Mammat de män som jag älskat och släppt inpå livet.

Men så slog det mig efter ett möte med reumtaologen, med min trasiga rygg och intresanta gener så skulle det snart inte vara möjligt för mig att  genomgå en graviditet själv. Jag ser ingen och har heller aldrig heller sett någon  skam  i att på annan väg bygga sig en familj men jag skulle känna att jag lurat migsjälv om jag i alla fall inte gav mig själv chansen att föröka få sätta ett eget liv till världen.

Efter mycket själasökande och långa djupa excitensiella samtal med min Mamma och andra jag söker råd från så insåg jag att; Jag får faktist vara så egoistisk att tänka att jag kan bli Mamma när som helst jag vill  oavsett hur bra mitt jobba är, hur mycket pengar jag har på banken eller hur mycket tid jag har över. För att skaffa barn är det mest själviska och osjälviska du någonsin gör i ditt liv.

Så jag bestämde mig från och med nu (April 2012) så skall jag börja förbereda mig för att få en liten sedan om han, mannen i mitt liv vill ha barn med mig eller inte är upp till honom annars så får se vad det finns för möjligheter för ensamma kvinnor som vill bli Mamma. Så enkelt var det för mig, det är svårt att förklara men det kändes som en del av mig fattades och jag visste för en gångs skull vilken del det var och jag var redo att  "hitta" den.

Jag hade länge vart sjukskriven på grund utav ryggbesvären och jag lämnade Brighton för Essex tidigt i December för att vara med familjen och för att vara närmre sjukhuset då jag hade en del möten. Veckan innan Lucia så blev jag sjuk, tok magsjuk och kunde knapt hålla någon mat nere, allt som veckan gick så blev det svårare tills jag till slut inte ens kunde hålla vatten nere och då fick jag så lov att masa mig till doktorn.

Tre timmar efter jag träffat min husläkare så sitter jag på sjukhuset, illamående som en hund och får veta att jag är inte magsjuk, jag är välldigt uttorkad och gravid i 6 veckan och diagnostiserad med HG eller Hyperemesis Gravidarum som det heter och så blev jag inlaggd på Queens Hospital i Romford för att få mig på fötter igen. Flera liter IV vätska, antiemetics och blodtrycksmedecin senare så lyckades jag äntligen få behålla lite mat i magen och här är vi nu...
Betydligt piggare, mycket mättare och så mycket gladare är det imorgon dax för vårt första ultraljud.

Nu får vi ta dagen som den kommer och sakta med säkert börja göra oss klara för att bli en liten familj.